Skip
Wilhelm Richard Wagner föddes, som det nionde och sista barnet till polisaktuarien Carl Friedrich Wilhelm Wagner och hans hustru Johanna Pätz, 22 maj 1813 i Leipzig.
Uppväxt.
Fadern dog ett halvår efter den yngste sonens födelse och modern gifte snart om sig med Ludwig Geyer, en skådespelare, målare, diktare och sångare som möjligen kan ha varit far till Richard, som för övrigt växte upp under namnet Richard Geyer. Den unge Richard var intresserad av dramatik och bestämde sig som 16-åring att bli operakompositör, trots att han då knappast kunde spela piano. Sin karriär som musikdirektör inledde han i Magdeburg 1834, där han gifte sig med skådespelerskan Minna Planer.
De tidiga operorna
De tidiga operorna Féerna (Die Feen) och Kärleksförbudet (Das Liebesverbot) influerades av Carl Maria von Weber och Heinrich Marschner respektive av fransk och italiensk opera. Under sin vistelse i Paris arbetade han med Rienzi, den siste tribunen (Rienzi, der letzte der Tribunen) och med Den flygande holländaren (Der Fliegende Holländer) medan han försökte etablera sig i kretsen kring Giacomo Meyerbeer. Tack vare Meyerbeers rekommendation uppfördes Rienzi i Dresden 1842, vilket gav Wagner en musikdirektörsplats i staden och 1843 hade Den flygande holländaren premiär i samma stad, vilket ledde till att han blev kunglig hovkapellmästare där. År 1845 hade hans tredje opera, Tannhäuser och sångarstriden på Wartburg (Tannhäuser und der Sängerkrieg auf Wartburg), premiär och för första gången använde han sig av den tyska myt- och sagoskatten för ämnet för en opera. 1848 blev hans fjärde opera, Lohengrin (Lohengrin) färdig, men operaledningen ville inte sätta upp denna, delvis på grund av Wagners alltmer radikala åsikter och hans stöd för februarirevolutionen i Frankrike. När revolutionsvågen i maj 1849 nådde Dresden var Wagner en av de tongivande personerna som deltog i denna. Wagners roll i Dresdenrevolten tonades senare ner av honom själv i hans självbiografi, men helt klart var han en av de ledande personerna i denna. När revolten krossades av preussiska trupper, under befäl av den blivande kejsar Vilhelm I, lyckades Wagner genom en del tur och hjälp från vännen Franz Liszt, fly till Schweiz.
I landslykt
Under de närmaste åren skissade Wagner mycket på mastodontverket Nibelungens ring (Der Ring des Nibelungen) och skrev även en hel del politiska texter, som Konsten och revolutionen (Die Kunst und die Revolution) och Judendomen i musiken (Das Judenthum in der Musik). I mitten av 1850-talet inspirerades Wagner mycket av Schopenhauers filosofi, vilket sedermera resulterade i musikdramerna Tristan och Isolde (Tristan und Isolde) och i viss mån även Nibelungens ring och Parsifal (Parsifal). 1857 fick han en "asyl" hos makarna Otto och Mathilde Wesendonck i deras Villa Wesendonck i Enge utanför Zürich. Denna vistelse avbröts för gott året därpå, då Wagners kärleksaffär med Mathilde blivit uppenbar för alla. 1859–1861 bodde han i Paris, där han 1861 gjorde ett brakfiasko med en delvis nykomponerad version av Tannhäuser. Under dessa år fick han även tillstånd att återvända till Tyskland, dock ej till Sachsen. Fiaskot i Paris gjorde att Wagners verk allt oftare spelades i Tyskland, men Wagners senaste verk Tristan och Isolde var för svårt att sätta upp. Wagner reste åren 1861–1864 genom Tyskland och bodde på än det ena, än det andra stället. När han publicerade texten till Nibelungens ring efterlyste han i ett förord en furste som skulle kunna vara mecenat för detta verk. När Wagner 1864 befann sig i Stuttgart fick han besök av den bayerske kabinettssekreteraren Pfistermeister, som förklarade att den nytillträdde bayerske konungen Ludwig II önskade kalla till sig Wagner till sitt hov. Hans önskan om en furste var därmed uppfylld.
Under beskydd
Under åren 1864–1865 levde Wagner i München och umgicks dagligen med den bayerske monarken. Folk i München började kalla Wagner för Lolus, en anspelning på dansösen Lola Montez, som Ludwig II:s farfar hade haft en affär med, vilket var en av anledningar till att han hade avsatts 1848. Som före detta revolutionär sågs inte Wagner med blida ögon av det politiska etablissemanget i München, vilket motarbetade honom. Trots detta kunde Tristan och Isolde uruppföras i München 1865. I slutet av 1865 tvingades Wagner av sina fiender att lämna München. I början av 1866 slog han sig ner i en villa i Tribschen precis utanför Luzern i Schweiz. Under hela den här tiden skrev han och Ludwig II brev till varandra nästan dagligen. 1868 hade slutligen Mästersångarna i Nürnberg (Die Meistersinger von Nürnberg) premiär i München. Vid sidan om Rienzis premiär 1842 var detta Wagners främsta publika triumf. Han mottog applåderna från den kungliga logen i operahuset i München, där han satt med Ludwig II och dennes farfar, Ludwig I.
Efter att ha blivit klar med Mästersångarna började Wagner att åter komponera Nibelungens Ring, som varit liggande sedan mitten av 1850-talet. 1869 fick Rhenguldet (Das Rheingold) preimiär i München och Valkyrian (Die Walküre) det samma 1870.
I slutet av 1860-talet kom Wagner i kontakt med den unge tyske filologen Friedrich Nietzsche och en nära vänskap utvecklades mellan dem. Flera av Nietzsches tidiga verk var dedicerade till Wagner. Gradvis kom vänskapen att fördunklas, från 1876 träffas de inte mer och därefter kom de att bli varandras fiender.
Wagner bevistade vid ett tillfälle en föreställning av Lohengrin, där Elsa sjöngs av den gästande svenska sopranen Signe Hebbe. Han berömde henne genom att påtala att hon framställt rollen så som han hade tänkt sig.
Bayreuth
1872 lämnade Wagner Schweiz för den lilla staden Bayreuth, där han grundade ett eget Festspielhaus – festspelshus – specialbyggt enligt hans idéer och till hans egna verk. Där hålls de årliga Bayreuthfestspelen. Han ville själv inte att dessa skulle kallas "operor", utan allkonstverk eller musikdramer. Huset invigdes 1876, då Ringen uruppfördes med kung Ludwig II av Bayern, kejsar Vilhelm och den brasilianske kejsaren Pedro II bland de prominenta gästerna.
Efter mastodontarbetet med Ringen skrev Wagner endast ett musikdrama till, Parsifal, som fick premiär 1882. Under en vistelse i Venedig i februari 1883, drabbades Wagner av en hjärtattack och avled. Hans stoft fördes till Bayreuth och han begravdes i trädgården vid hans hus Wahnfried. Enligt hans önskemål står det ingen inskrift på graven, "alla vet vem som ligger där".